Månvisa - När månen vandrar på fästet blå

Värmländsk folkmelodi från 1600- eller 1700-talet.

Text: Christina Lagerlöf (1787-1855, släkt med Selma Lagerlöf.)

Melodin från När månen vandrar används till många andra sånger, som är populära och ofta sjungs på sittningar. Dessa sånger är betydligt mer kända än originaltexten.

Exempel på andra sånger som använder denna melodi: Måsen, När jag är full, JASen

Sångtext:

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
||: och blott se på! :||

Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt;
båd älskande som förgås av kval,
och älskande som ha roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
||: det är för högt. :||

Spektaklet tröttar dig innan kort:
det kan man icke förtänka,
då går du bara helt simpelt bort:
man ledsnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter, när du behagar
||: och ser på oss. :||

O, kära måne, tag mig till dig,
från denna världen så trånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
ty såna finns här så många.
Jag längtar till dig upp i det höga,
där skall väl en gång mitt trötta öga
||: ej gråta mer. :||

Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
||: min kärlek dig. :||


Sjung me!